Rekomenderar skarpt att läsa Bodil Malmstens blogg. Det är lite som att läsa små utdrag ur hennes böcker. Små vardagshändelser som glider in i en och gosar ner sig.
De är bekvämt korta också, hennes inlägg. Det kanske är grejen. Men jag är inte så bra på det. Alldeles för förtjust i min egna inre röst. Ibland när jag är med folk, Catrin, eller Axel eller Amanda E, eller Bob Hansson eller Sanna eller Amanda Jensen eller vem som, och de ramlar in i en social svacka. Ni vet, de kanske måste prata om sina kluvna hårtoppar, eller om att det kliar på benet, eller att deras mamma är sjuk, eller att de själva är sjuka, då börjar jag prata högt med min inre röst istället. Den liksom kommer till mig och säger.
"men tjeena Jenny! Ska vi tjöta bort ett tag tillsammans nu?"
Så gör vi det. Och min inre röst har alltid intressanta och spännande ämnen att komma upp med (obs, lägg märke till det svengelska uttrycket "komma upp med" Det har smugit sig in utan att jag tänkt på det. Snart tar svengelskan över vårt samhälle och svenskan går bara att finna på runstenar och i historieböcker, mellan andra världskriget och Början till Världens Förfall.)
Men TYST NU! Du är så intressant, I know. Men du har åtagit dig 30 p filsosofi den här hösten, och du vill väl få alla de trettio söta poängen i din ägo, eller?
Se nu. Nu har det hänt igen. Tiden gått och du trodde den stod still. Smart. Vet du, tiden står aldrig still. ALDRIG! Såja. Gråt inte. Bara lev med det.
onsdag 11 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentar:
Ähum, du har alltid fört samtal med dig själv, hoppas du numera för dom tyst, inom dig, istället för högt och ljudligt. Men hur mycket ljudligare än en blogg kan det bli?
Som mor till en filosof måste jag också fråga:vad är tid?
Nja. Ibland pratar jag lågmält för mig själv, så det ser ut som att jag... går och pratar för mig själv.
Finns lite olika bud på vad tid är. En teori som återkommer är att tid och rum är former som vi placerar saker i för att de överhuvudtaget ska kunna förstås av oss. Ett ting behöver existera i rummet för att kunna finnas, alltså säger vi att rummet finns. En händelse behöver tid för att vi ska kunna greppa den och placera i en ordningsföljd av händelser, alltså säger vi att tid finns och att den är linjär. Den kan, så vitt man förstår, lika gärna ha en annan form.
Sen finns det förtås andra bud. Som att eftersom vi upplever tid och rum, och inte kan tänka oss något utan tid och rum, måste både tid och ru existera såsom vi känner till det. Tror jag i alla fall.
Skicka en kommentar