Några funderingar kring jul

Jul.
Jul. Den absolut mysigaste tiden på året. Jag får ett stort behov av att krypa ner under filtar och se på feelgoodfilmer. Av att doppa hembakta lussekatter i glögg, bjuda hem vännerna till ett kök täckt i starinljusglitter och gammal herdelig julmusik som skriker tradition samtidigt som den inte är sönderspelad (vilket alltså bara kan vara O helga natt med... Loa Falkman?) Bjuda på hemlagad fudge som är lika perfekt som köpefudgen.
Jag vill ta lugna stadsturer och bli uppfylld, stå under träd med stora glittrande silverkulor, äta brända mandlar och ramla på den ena underbara julklappen efter den andra.
Jag vill vara hemma med familjen halva december. Göra fem satser knäck, två lådor marsipan, tio garntomtar och sitta samlad och landad vid min härd och föra de goda samtalen. Sen vill jag springa runt med familje sätta upp tomtar och litter och ljusstakar vi inte vet var vi ska ha. Jag vill att vi ska skimra i rött (verkligen. Jag tänker mig alltid att allt skimrar i rött när jag tänker på jul) och bara gå runt och stryka varandra på kinden.
Och innan det, eller efter, eller emellanåt, vill jag samla alla mina lyckliga vänner till lyckliga stunder i ett lyckligt kök och vara sådär julpysslig. Göra överambitiösa julkort, skriva julklappsrim, göra mer lussekatter, mer knäck, alla ingredienserna ska bara finnas på plats, jag ska öppna skåpen och de rätta julkryddorna ska bara vara där.
Och Liseberg, ej att förglömma. Med de fantastiska träden och de små gulliga bodarna med provsmak (allt mer indraget dock, på grund av sådan som jag, som provsmakar en näve marsipan varje gång jag går förbi).
Alla jag tycker om vill jag gå arm i arm med på Liseberg, boka in i tid, annars blir det inte av, och nu ska det bli av, det skulle ju vara så fint. Hitta en helg, en dag, några timmar, som vi kan träffas och promenera i julens frid på Liseberg.

Jul. En tid för gemenskap, för att ta hand om varandra. Som Beatles brukar säga: Come together, right now, Come together right now, Come together, yeah com together yeah, come together yeah yeah YEAH!

Ju mer man planerar desto mer hinner man. Hur får vi ihop det med plugget och jobbet och middagsmaten och städningen? Kom igen, någon kväll måste vi väl kunna offra för att komma tillsammans, YEAH! Kom igen, planera myset! Någon! Annars hinns det inte med!

Kom igen, nu kommer vi ihop oss, vi får tid, nu är tiden här, nu har vi tiden, nu promenerar vi på staden och smider juklappsplaner, äter bakelser på kafé utan att bli tjocka, älskar varandra så mycket. För det gör vi ju, vi älskar ju varandra egentligen väldigt väldigt mycket. Hela tiden, egentligen.
Jul. En tid för lugn och ro. För stickande, för att steka köttbullar och lyssna på radio. Stek dem, stek några till. Och plocka iordning lite. Inte överdriv, bara lite. Kanske uppepå skåpen också. Och kylen, när torkade vi längst in i kylen sist? Ska vi inte rensa ut bohyllan också? Det är ju så skönt efteråt.

Inget är ju så stämningsfullt som att göra den hemlagade varianten på köpemat. Vörtbröd och risgrynsgröt, frukostbjudning, adventskalendern, levande ljus, morgonar i morgonrock, ta det lugnt, bara ta det lugnt nu ett litet tag! Drick en kopp glögg till, eller två. Värm till mig med, värm mer glögg, ta lite extra, gör det i glöggservisen, den anrika glöggservisen.

Jag älskar att titta på fåniga små tomtar och snökulor och baka och få alla att gosa ner sig i sig själva och tycka att de inte vill vara någon annanstans just nu.

Jul. Jul handlar inte om stress.

Jag är emot julstress.
Jag tycker inte man ska stressa, om man stressar så ska man genast sluta med det.
Om det är jobbigt att baka, så baka inte. Om maten är dyr, köp billig mat. Om du inte hinner julklappshandla tre gånger, gör inte det. Om du inte klarar av stressade småbarnsföräldrar, beställ julklappar på nätet.

Den julen jag inte vill vara med så kommer jag skita i det. Då tar jag extraplanen. Raggsockor och chokladaskar, pocketböcker, en ljuslykta, en fin burk med gott godis, ger bort en middagsbjudning eller ett biobesök eller en marsipangris, köper en tjock serietidning, mysiga morgontofflor, en fin anteckningsbok. Whatever, det är så lätt!
Egentligen är det så lätt.

Allt jag vill hinna planera in i december, är sånt jag tycker om. Ingen tvingar mig till någonting. Det kan inte vara negativt att ha så mycket som är roligt.

När smög sig stressen över saker man bara gör för trevlighetens skull på? När blev jag en av dem som har misslyckats med julen innan den har börjat? Och med alla mina pretentioner om att sänka mina pretentioner, varför sänker jag dem inte? Varför är det bättre att göra chokladpraliner ihop i december än vad det är i oktober?

Jag är emot julstress. Alla som stressar borde sluta med det, genast. Det behöver inte vara så. Svälj inte alla delar bara för att man kan svälja dem.

Nu ska jag på middagsbjudning.
(Det var en trevlig middagsbjudning. Mycket trevliga människor, känner dem mycket väl)