Hemmamys, muminkopp och Disneyfundering

Hemma i Göteborg. Brodern har återgått till dataspel, efter en liten pratstund i mammas och pappas rum. Just like old times. Egentligen ska jag sitta i hans säng och redigera text, men jag fastnade framför framgooglande av muminmuggar. Och nu är det kört.

SE och FÖRUNDRAS!

Den här koppen kostar, än så länge 1675 kr på tradera!!!!!!!!

Det är ju trots allt bara en kopp... Eller? Det är spännande att fundera på hur det är att sitta och buda 1600spänn på en kopp...

"Är det värt det? Det är ju trots allt en muminkopp. Jag har ju så många redan. Men. Milleniumkoppen! Wow. Ja. Milleniumkoppen. Då får man ju vara beredd och lägga några kronor. Och jag har inte varit på krogen på länge. Jag kan tänka att, 500 är krogpengar som jag inte spenderat. Då kostar den bara 1100... Ja. Det är ju inte lika mycket. Milleniumkoppen liksom. Den tillverkas ju inte ens längre! Hur tufft är det liksom. Ja. Nä. Nu. Nu klickar jag."

KLICK

Det göttigaste som finns är att komma hem och ha en glad hund och en glad bror som bara kastar sig över en, pappas pannkakor i micron och lyxig filmjölk till morgonen. Och mamma kom just hem med nybakat tunnbröd.

I lööv den här familjen (nu lät det som att största anledningen till att jag gör det är att det finns god mat här. Men det är inte främsta anledningen. Bara en liten... underkategori.)

Dagens prestation:

Redigerat ca 30 sidor i mitt bokmanus. Det mesta till belåtenhet. Lite väl nerstruken. Saknar djupare miljö- och känslobeskrivningar här och där. Kan vara

1: för att det faktiskt fattas

2. För att jag läser Aliide Aliide, som är späckad med syner, dofter, känslor överöveröverallt.

Ni som inte hängde med på Aliide-snacket, klicka här, och läs det blå citatet. Vet inte om jag valde det bästa citatstället, men för det goda sakens skull. Den är i vilket fall fortfarande grym.

I brist på andra bilder att lägga upp tar jag ett Disney-förr och Disney-nu exempel:

Jag förstår inte varför man föredrar datoranimationer framför tecknat. Ser man inte hur mycket mjukare och vänligare teckningen ser ut framför animationen?

Tinkerbellfilmen:
Tinkerbell föds i älvvärlden. (Som trettonåring... eh.. Jag kan inte låta bli att undra var hon var innan). Där finns olika uppgifter och hon är född till att vara en "Tinker"- en fixare. De bygger vagnar och lådor som de andra älvorna kan frakta sin magiska grejer på. Hon vill vara lika fantastisk och magisk som de andra älvorna, ha hand om årstiderna och åka till MÄNNISKOVÄRLDEN. Det får inte Tinker-älvorna göra. De ska bara bygga vagnar.
Hon gör allt hon kan för att lära sig fixa regnbågar, lära fåglar flyga, slå ut blommor och annat magiskt och underbart. Men det går inte så bra. Hon gör sönder vattendroppar och får småfåglar att packa ner sig i sina ägg igen.
Egentligen så älskar hon att bygga, hamra, skruva, uppfinna. Hon uppfinner massa käcka effektiviserande saker.

Varför den är så bra:
Det är bara tjejer i huvudrollerna, de enda killarna som är med är som små roliga bikaraktärer, och en kille som bara är en symbol för att vara nöjd med vad man har (han har ett ganska meningslöst, omagiskt jobb, och är rätt nöjd med det).
Det slutar med att hon räddar hela maskineriet och hon blir i stort sett chef över alla andra älvor. Hennes kill-medarbetare får vara hennes små hjälpredor. Ingen kärlekshistoria what so ever, det handlar om att hitta sin lycka på annat håll.

Den är såklart också väldigt flickig, med mycket blommor, mycket klänningar och älvstoft, och en drottning som påminner om en magisk dagisfröken. Men jag tror inte det egentligen är fler älvtjejer än älvkillar, bara att tjejerna är i huvudrollen.

Enda minuset ur ett genusperspektiv:
Tinkerbells klänning hade inte förlorat någonting på att vara pyttepyttelite längre. I en scen framställs som otroligt snygg (och sexig) och blir inspanad av sina killkompisar. Det är väl i sig ingen minus att vara snygg. Men det ska ju inte vara ett nödvändigt krav.. Jaja. Ni vet. Man hade fattat att hon är vacker utan att klänningen var så kort och utan att bli inspanad.

En rolig sekvens.
Tinkerbell ska bära solljus i ett blad och slänga iväg det. Hon bär det, men lyckas inte greppa det med handen för att slänga iväg det, för det är solljus. Vännerna sitter och ser på hennes enträgna försök:
Friend 1: Hmmm.. I wonder if it's heavy.
Friend 2: No. It's light.
(sekund för koppling)
Friend 1: DÖÖH!!
Haha. Så himla kul att en lite älva sitter och säger DÖÖH till sin älvvän. Underbart.

Det som kanske är dåligt är att det ger ett intryck av att det bästa man kan göra är att effektivisera arbete för hinna med mer på mindre tid. Men det är inte för att hinna med mer arbete som de ska bli effektiva, utan jag fattar det som att de får mer fritid när jobbet går fortare.

Jaja. Nog om det. Jag vet inte om det var så intressant, men jag ville säga det.

Det här är jag, om jag var en Disneyälva.