Tentan gjord, tomte införskaffad och lördagsöl

WuuuHHHuuw!!

Tentan är gjord. Har tagit det lugnt inför den, väntat på den effektiviserande pluggstressen. Den kom aldrig. In i det sista kändes det vettigare att fika och googla saker jag inte har råd med (typ dyra exklusiva små älvstatyer..)

Men jag gick. Jag skrev. Jag segrade.

Tror jag i alla fall. Det kändes bra.

För att ta ut vinsten i förskott skulle jag kunna göra den här segerdansen. (Fan. Hade varit snyggt med en video här i inlägget. Jag fattar inte hur man lägger upp videoklipp. Kanske något man ska lära sig.)

Efter tentan redigerade jag text och njöt av att jag faktiskt gillar min bok. Det känns som en bra grej. Gick en sväng i Lund. Till en liten hantverksbutik med handgjorde smörknivar, tomtar och några små älgar. Men mest tomtar. Överallt. Och tanten hade haft affären i 50 år och gjorde många tomtar själv, hon var söt och glad och tyckte fortfarande det var roligt att göra tomtar. Och så tyckte hon om mina dreads. Hon riktigt drog efter andan och utbrast:

"Men! Så fin i håret du är!!
Jag: "Tycker du!?"
Tant: "Jaaa!!"

Så då var jag ju tvungen att köpa en tomte. Det fanns ju små, billiga saker. Och några lite dyrare, och några jättedyra. Jag tyckte jag skulle göra en riktig insats, och köpa en fin tomte, ingen fjanttomte bara för att den var billigast.

Den här kostade alltså 78 kr. En och en halv öl, ett restaurangbesök, nästan en biobiljett. Men okej. Tanten var ju söt. Och hon har gjort honom själv.

Snart ska vi dricka lördagsöl på ett mysigt litet hak med massa massa massa talvor och brokiga tapeter och sköna stolar och avancerade ölalternativ. Göttigt värre. God kontrast till gårdagkvällen som var en hysteriskt sorglig kväll på de flesta plan. Plus att jag tänkte muntra upp mig själv med en fånigt romantisk Leonardo Dicapriofilm. Romeo and Juliet. Sjukt dålig. Skittråkig och fånig. Plus att jag sminkat mig seriösare än jag har gjort på månader och det blev mascara överallt, i hela ansiktet, upp i öronen. Det känns ännu sorgligare, när man är sådär kliché-svart överallt, på händer, knäna, öronen, örngottet, näsborrarna, tandköttet... Ja. Ni vet.

Hörde att en skrivarvän, en riktig skrivarkämpe, fått ett superfint lektörsutlåtande av Bonniers. typ "ändra det här så är det perfekt". Så ändrande han det han skulle ändra, skickar in det. Bonniers svarar: "Precis så ville vi ha det. Men vi ger ändå inte ut det. Vi har så mycket annat".

Beckett skickade in sin debutroman "Murphy" till 42 förlag innan han kom igenom. Beckett liksom. 42 förlag.
Jag kommer inte skicka in till 42 förlag. Om 30 förlag säger nej, blir det inte 12 till. Jag kommer inte tycka att det känns konstruktivt, bara desperat och sorgligt. Jag kommer tycka att det känns vettigare att skriva en annan bok.
Alakoski höll på i 10 år med Svinalängorna, gissade hur förlagen ville ha det, försökte tolka lektörsutlåtanden, ändrade, strök, skrev till, innan hon till sist blev utgiven och super-erkänd.
Jag kommer inte hålla på i 10 år med samma bok. Jag kommer hellre skriva nåt nytt, från start igen. Och om de inte vill ha den heller, skriver jag nåt annat, och staplar på hög i byrålådan.

Jag kanske inte riktigt har det rätta go-et.

Men nu ska jag redigera en stund. Det börjar bli många redigeringsanvisningar klottrat i alla marginaler och mellan raderna. Men ändå. Det känns som att det kommer bli bättre.
I mars ska jag vara färdig. Ska ska ska.